Jag, Carro och Rille gav oss upp på berget. Jonte och Erik stannade hemma och packade sina väskor. Grabbarna reser till Calgary imorgon för att ta en natt där, och sedan vidare mot Svensk mark igen. Kommer kännas tomt här utan dom de sista dagarna...
Sunny day!
Rickard kollar läget!
Carro gömmer sig
Häng i den varma solen.
I alla fall så tänkte vi ta ett par åk som uppvärmning innan jag och Rille hade tänkt ta en tur mot ett helt nytt åk. hade goda vibbar för vad som komma skulle. Vi körde något åk i North Bowl, snön var hård och inte speciellt lekfull. Vi tog liften upp igen, splittrade på oss då Andreas anlänt till sällskapet. Han och Rickard tog ännu ett åk mot North Bowl medans jag och Carro ville åka den så lockande pisten. Slope conditions av sällan skådat slag. Slätt och fint, med kall och aggressiv snö! Carro valde att köra pisten skiers right om Stoke Chair medans jag valde att köra den skiers left. Innan jag berättar vad som sker så måste jag delge vad som händer en skidåkare under vår färd uppför Stoken för första gången under dagen...
Skidåkaren lägger sig på en innerskida i backen som ligger precis skiers left om liften och lyckas inte få stopp på sig själv utan glider nerför med huvudet före. Vi ser direkt att det inte ser lovande ut eftersom skidåkaren glider i ganska så hög hastighet rakt emot en skylt med två stolpar utan madrass som skydd. Skidåkaren lyckas pricka precis mellan stolparna och ser ut att klara sig oskadd. Pjuh!
När jag sedan väljer att köra pist så kör jag i precis samma backe som skidåkaren jag skrev om. Snön i pisten var fantastiskt bra. Mina Bent Chetler har aldrig tidigare fungerat så fint i pisten som på dagens snö. Lite förbluffande bra helt enkelt. Så jag körde på och gav egentligen allt jag hade. Jag körde lite stora runda svängar och kände det vanliga gamla "raceflow" som jag nog fortfarande har lite i mig. När jag närmar mig platsen där skidåkaren nästan gled in i en skylt så slår tanken mig, " Tänk om jag också lägger mig här och åker in i skylten, eller rent av skogen som ligger precis bredvid " och i tänkandets momentum så ligger jag ner... ( Vad som är en stor nackdel med feta lagg i pisten är att när man kör hårt på dom, snabbt och aggressivt på skär, så klarar inte skidan av när man vrider den dvs sladdar den. Det som händer då är att det uppstår större vibrationer i skidan än på en smalare skida, exempelvis raceskida, som gör att det ibland kan vara svårt att kontrollera på ett bra sätt. )
Det som händer är att att jag vill speedchecka i ingången på min vänstersväng med något som i racevärlden kallas för WC-ställ! Man hasar mer eller mindre i ingången på svängen för att sedan hitta kanten och skäret igen i mittfasen på svängen. Det är bara det att under detta skede så går det kanske en aning för fort, och jag ger kanske aningen för stor kraft, och den kraftiga vibrationen i skidan är ett faktum! Skidan "löser ut" och jag ligger ner och glider i hög hastighet rakt mot en liftstolpe ( Stoke Chair ). Jag försöker förgäves få stopp på mig själv men lyckas tillslut stanna upp alldeles bakom stolpen efter ett duns in i den. Vad jag då ser är att en skida ligger precis bredvid mig... Utan bindning!! Jag går runt och letar efter bindningen medans folk i liften ropar "Ey, are you okey!!" Efter en stund ger jag upp och konstaterar att bindningen farit iväg... Tittar ner på pjäxan och ser att där är ju den förbannade bindningen. Den löste alltså inte ur, utan spårade på något vis ur från bottenplattorna för att sedan gå av... Tack och lov att skidan inte löpte amok nedför berget. Den kunde i så fall gjort någon riktigt illa utan skistopper. Och jag hade kunnat slå mig halvt fördärvad tack vare att skiten inte är att lita på. Nu klarade jag mig undan med ett väldigt lindrigt skadat knä. Åkbart imorgon.
En snäll gubbe med sitt sällskap kom i alla fall ner och hjälpte mig sedan. Han tog skidan och bindningen och jag fick åka resterande på en skida.
Bra utsikt..
Skillmässa! Jag fick förmedla deeptalk i Gondolen, på väg neråt...
Mentalt och fysiskt nedbruten man i äktenskapet!
Till er som vill köpa en Marker The Duke så säger jag bara att jag avråder skarpt att göra så! Skiten hade ju redan gått sönder en gång och nu måste jag reklamera den en 2a gång. Jag har flera vänner som även de haft sönder bindningen! Plastasket som man säger i Småland...
Mina älskade Bent Chetler ska istället gifta sig med Salomons; Guardian Binding!
Den så lovande dagen med så mycket solljus blev istället en mörk dag sinnesstämningsmässigt.. för inte blev jag på bättre humör när jag kom hem och fick se slutresultatet Leksand - Rögle, 2 - 5!? Elitserien ännu en gång långt långt borta... även om det finns en liten chans kvar.
Happ, tur i alla fall att jag bara har en handfull dagar kvar här. Jag får väl skämmas i liftkön med ett par slalom skidor på fötterna resten av tiden här..
Jag måste dock få tillägga, att jag inte är förvånad. Allt jag lägger händerna på går förr eller senare sönder. Denna säsongens nyinköpta prylar kan sammanfattas:
- GoPro, trasig utan att ens använt den för sitt huvudsakliga syfte - skidåkning!
- Sweet jacka, kass kvalitet och har gått sönder på diverse ställen.
- Sweet byxor, sönder skurna på låret efter en rejäl krasch..
- Transceiver, kan omöjligt må bra då den titt som tätt ger ifrån sig pipiga ljud.
- Marker The Duke, gått sönder halvt en gång, och helt en annan!!
Det var nog allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar